Besök i Umeå

Besök i Umeå 1600 1200 Nationell samordnare för en välfungerande sjukskrivningsprocess

Den 1 och 2 april besökte utredningen Umeå för att träffa aktörer i sjukskrivningsprocessen och diskutera hur de kan förebygga ohälsa och arbeta för att individer ska kunna återgå i arbete. Det var ett mycket givande besök och vi fick med oss några viktiga insikter:

  • Samverkan underlättas då de som ska samverka har en relation till varandra och samverkan underlättas av samlokalisering.
  • Att individen ska återfå eller bibehålla arbetsförmåga är inte ett mål för hälso-och sjukvården var något som framkom i dialogen med Region Västerbotten. Om ett sådant mål ska finnas inom hälso-och sjukvården måste det vara tydligt att arbete har positiva effekter på individens hälsa. I dialogen framkom också att det finns stora variationer i hur olika vårdgivare organiserar arbetet med sjukskrivningar.
  • I vår dialog med företrädare för hälsocentralen framkom att de ser en stor variation mellan olika arbetsgivares arbete med att förebygga ohälsa och att få individer tillbaka till arbete.
  • I mötet med samordningsförbundet fick vi ytterligare ett exempel på hur ett förbund kan bedriva sin verksamhet och vad det är man gör inom ramen för ett förbund.

Arbetsförmedlingen
Vårt första möte var med tre arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen, Mona Hedin, Susanna Mattsson och Åsa Berglund som berättade om det förstärkta samarbetet de har tillsammans med Försäkringskassan. Generellt fungerar samarbetet med Försäkringskassans handläggare mycket bra, vilket de tror beror på att de arbetat ihop länge, har god kännedom om varandra och om varandras arbetsområden. I Umeå sitter Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan i samma hus, vilket också underlättar samarbetet. De berättade om hur de arbetar med att få tillbaka individer med ofta lång sjukhistorik till arbete, och att dagens arbetsmarknad har gynnsamma effekter för individers möjligheter att hitta en arbetsträningsplats som också kan leda till en anställning. Vid mötet lyftes också den osäkerhet som finns gällande utvecklingen av Arbetsförmedlingen och som givetvis påverkar det vardagliga arbetet.

Försäkringskassan
Efter lunch samma dag träffade besökte vi olika professioner på Försäkringskassan. Inledningsvis träffade vi tre handläggare, Jenni Linell, Elisabet Granberg och Helena Jansson som mer ingående informerade om hur de praktiskt arbetar i ärendena. Därefter träffade vi områdeschef Mikael Broman och samverkansansvariga Kajsa Lundström som informerade om utmaningarna gällande samverkan på strukturell nivå och gällande samordningsuppdraget. Vi fick sedan möjlighet att tillsammans med tre handläggare, Daniel Näsström, Madelene Lindqvist och Marlene Larsson diskutera Försäkringskassans arbete för att individer ska kunna återgå i arbete.

Region Västerbotten och Backens hälsocentral
På tisdag morgon åkte vi till Regionens hus för ett möte med verksamhetsutvecklare/arbetsterapeut Marine Sturesson och chefsläkare Solveig Hällgren. De informerade om regionens arbete med försäkringsmedicin och sjukskrivning på en övergripande nivå. Vi diskuterade det faktum att det är sista året med den så kallade sjukskrivningsmiljarden och vilka konsekvenser det kan ha för det försäkringsmedicinska kunskapsområdet och för arbetet med sjukskrivningar i regionen. Både Marine och Solveig betonade att hälso-och sjukvårdens ansvar inom sjukskrivningsområdet handlar om att göra kvalitativa bedömningar av behovet av sjukskrivning för en patient, inte att bidra till att minska sjuktalet. Vi pratade om att hälso-och sjukvården inte har återgång i arbete som mål för sin verksamhet. Marines och Solveigs medskick var att för att ett sådant mål ska kunna etableras i hälso-och sjukvården måste det vara tydligt att arbete gagnar patientens hälsa.

Något som också påverkar sjukskrivningsarbetet i regionen är det stora antalet stafettläkare, en utmaning som Region Västerbotten delar med många andra regioner. Då det gäller samverkan med andra aktörer menar Marine och Solveig att det är viktigt att aktörer samverkar för att en individ ska komma åter i arbete och att det för hälso-och sjukvården kan vara svårt att använda läkarintyget för att signalera till arbetsgivaren och till Försäkringskassan att det finns möjligheter att påbörja arbetslivsrehabiliterande åtgärder. Marine och Solveig informerade också om hur de arbetar med metoden ADA+ som är en utveckling av ADA (Arbetsplatsdialog för arbetsåtergång) som utvecklats vid Arbets- och miljömedicin i Lund. I metodstödet finns guider om hur arbete kan anpassas inom belastningsergonomi och kognitiv ergonomi. För mer information om ADA, se länk. ADA

Efter vårt samtal åkte vi till Backens hälsocentral där vi fick möta Carina Wållberg, arbetsterapeut som har uppdrag som rehabiliteringskoordinator, Zeynab Tehrani, specialist i allmänmedicin, Jonny Lönnberg, kurator och Job Korsbäck Mo, fysioterapeut. De gav oss en inblick i hur det är att arbeta med sjukskrivningar och hur det fungerar när de tar kontakt med arbetsgivaren för att patienten ska kunna komma åter i arbete. På hälsocentralen arbetar de systematiskt med sjukskrivningar. De har veckovisa uppföljningstillfällen när då de i team med olika professioner diskuterar hur de ska gå vidare med sjukfallet. Det är rehabiliteringskoordinatorn som har ansvar för att skapa rutiner för sjukskrivningsarbetet på hälsocentralen. De berättar att arbetsgivare har behov av kontakt med vården för att få information om vad det är de behöver göra för att en individ ska komma åter i arbete, exempelvis om vilka anpassningar som kan behövas. De tycker att avstämningsmöten där både arbetsgivare och Försäkringskassan medverkar är bra, då dessa möten innebär att samtliga är involverade när en plan för återgång i arbete tas fram och man är överens om hur planen ska följas upp.

Vi pratade också om utmaningen för primärvården att ta emot patienter med stressrelaterad ohälsa, både ur ett volym- och ett kunskapsperspektiv. En reflektion är att de upplever att det är många individer som påtalar för sin arbetsgivare att deras arbetssituation är ohållbar i relation till hur de mår, men att förändringar på arbetet inte kommer igång förrän en sjukskrivning redan är ett faktum. En annan reflektion är att de upplever att många arbetsgivare inte i tillräckligt hög utsträckning fångar upp individer som befinner sig i risk för att bli sjukskrivna. De anser att det finns viss kunskap om belastningsergonomi hos arbetsgivare men betydligt mindre kunskap om kognitiv ergonomi, något som de bedömer behöver bli mycket bättre för att individer med olika typer av stressrelaterad ohälsa ska kunna gå tillbaka till arbete.

Samordningsförbundet Umeå
På eftermiddagen träffade vi Mikael Holmlund, chef för samordningsförbundet i Umeå som informerade om förbundets arbete. Han berättade att samordningsförbundet lagt sig vinn om att vara den aktör som skapar en stomme och en struktur för att samordningsförbundets olika aktörer ska kunna samverka och för att individer ska få rätt insats av rätt aktör. Mikael poängterade vikten av samlokalisering av aktörerna och framför allt vikten av att insatserna för individen löper parallellt och inte sekventiellt. Förbundet har inga ”egna” insatser, utan all verksamhet sker inom ramen för aktörernas uppdrag. Mikael berättar att det finns en sårbarhet i samordningsförbundets konstruktion, med anledning av att de olika huvudmännen kan göra interna prioriteringar som kan påverka samarbetet i förbundet.